Ibland får man skrivkramp och där är jag nu.

Oj jösses fredag och inte ett enda inlägg på bloggen denna vecka. Jag borde skriva något men vad? Jag borde skriva något smart. Men hjärnan känns helt utblåst efter tre dagars intensivt studerande med redovisningar, litteraturseminarier och föreläsningar. Men något har jag väll gjort. Hmm handlat på den lokala affären och köpt mjölk, potatis och lök. Intressant! Nä faktiskt inte ett dugg. Så vad ska jag då skriva om? INGEN aning om inte, nä. Jo jag gör det!

Natten mellan tisdag – onsdag drömde jag att jag satt i köket. Jag satt vid köksbordet och skrev på någonting, rätt som det var hörde jag något ute från vardagsrummet. I drömmen reagerade jag med att fälla upp luvan på min Hoodie och lägga ner huvudet på köksbordet. Superbra gömställe eller hur!? Efter ett tag tittar jag upp och ni vet man bara vet att den här drömmen kommer att bli mindre trevlig och det blev den. Långsamt långsamt närmar sig någonting blurrigt från vardagsrum/hallen och nu säger jag till mig själv att det är dags att vakna. (Jag har en förmåga att i vissa drömmar vara fullt medveten om att jag drömmer och kunna avgöra om jag vill vara kvar eller vakna.)

Så jag vaknar, ligger vaken en liten stund och känner hur någon sätter sina händer på min rygg. Kunde ha varit maken, om det inte var att han låg på sin plats i sängen framför mig. Tja det var nog bara en rest från drömmen. Hur som packade jag in mig som en Burrito i täcket, la mig med ryggen åt maken, morrade ut i mörkret att jag inte uppskattade detta beteende och somnade om igen. För spöken finns inte hemma hos mig.

Lämna ett svar