Var tar tiden vägen när man har roligt?

Jag är säker på att ni alla har varit med om att tiden bara försvinner när man har roligt. Som när man möter en vän för promenad pratar om allt och ingenting nya och gamla minnen, uppdaterar varandra om hur livet är nu. Vipps har någon timme placerat och det är dags att gå hem och göra sig redo för natten. Eller när man sitter i telefonsamtal med styrelsemedlemmar ur ens intresseklubb, swish, så har två timmar passerat och man kan fortsätta rensa kattlådor och skriva skolarbete. Känslan av att höra till, se och synas för andra, ja den är härlig. Man är glad och tiden går fort.

Jodå det finns motsatsen också, när tiden verkar stanna och man önskar sig till en annan plats. Det händer som tur var mer sällan. Men nog finns den aspekten av livet närvarande som ett litet spöke av tomhet och ingenting. När man har tråkigt och ledan gnager sig in i själen. Då väx känslan av utanförskap. Att ingen fattar eller förstår någonting av det som är jag. Mindre trevlig känsla, men den är en liten liten del av mig. När tomheten kryper för nära brukar jag går ut i skogen, promenera raskt eller meditera. Jag vårdar känslan och ser till att den inte växer sig för stor, eftersom den i fullskalig glans tar form av depression, men i kontrollerad form är kreativ, livstörstande och redo för KASAM.

 

Lämna ett svar